Trollmamman stickar

Jag var hemma och tog det lugnt en förmiddag för några dagar sedan. Satt länge vid frukostbordet efter det att trollen gått till skolan, läste tidningen och drack kaffe. Njöt.

Efter långfrukosten satte jag mig i soffan och virkade kanterna runt ärmarna på koftan Rut. Det gick så otroligt lätt när solen sken in genom fönstret och gav mig finfint ljus! Medan Rut latade sig i ljummet vatten i handfatet förberedde jag blockningunderlaget. När hon sedan äntligen låg utspänd för att torka plockade jag fram mina UFOn och funderade en stund på varför de blivit UFOn. Så valde jag ett av dem och tog mig tid att räkna efter var jag egentligen skulle fortsätta (i mönstret alltså) så nu har jag ett UFO mindre eftersom lintröjan i ribbstickning är numera ett WIP igen!

Jag är "så där" nöjd. Tröjan är lite sned, har väl vida ärmhål tycker jag, och som vanligt är ärmarna för långa… Varför är det så svårt att prova under tiden jag stickar? Färgerna är dock underbara - synd att jag inte hade någon bra tröja med mig nu när jag har fotograferingshjälp - men det syns nog att det är mina färger ändå. Det entrådiga garnet från Färgkraft är så pass mjukt och gosigt att det faktist inte var det mista plågsamt att ha koftan direkt mot huden. Skavankerna till trots tror jag att denna kofta kommer att bli välanvänd!

Anledningen till att just det UFOt fick vakna till liv igen var att en lintröja ju inte vore fel att få färdig så här på vårkanten, samt att det var ganska lätt att avgöra var i mönstret jag var.

Hade tänkt påbörja en tunika i merinosilke, men jag känner att jag nog mår bättre av att avsluta  några påbörjade projekt än att påbörja flera. Vill känna att jag gör klart. Får resultat. Och dessutom är en lintröja bättre säsongsanpassad än en merinoulltunika.

Jag heter Ruth, min mamma och min mormor också. Jag sa alltid när jag var liten att om jag någongång fick en flicka så inte 17 skulle hon behöva heta något så hemsk - gissa en gång om lilla flicktrollet heter Ruth eller inte

Nåja - nu stickar jag mig en kofta som heter Rut. Eller egentligen är det ju en kombination av mönstren Rut och Roberta - men Rut låter finare tycker jag. Helt opartisk som jag är!

Koftan stickas "åt fel håll". Man börjar nere vid handleden och stickar sig uppåt längst ärmen, väl upp i ärmhålshöjd ökar man massor och det blir lååååånga varv. Nu har jag precis kommit dit på del nummer två. 

Alltså kan jag nu säga att jag har ungefär ett helt fram (eller bak) stycke kvar. Jag har ju stickat en ärm, ett av framstyckena och ett halvt bakstycke förut, och nu har jag nästan hela ärmen klar på del nummer två. Kvar är alltså halva bakstycket och ett av framstyckena, dvs ungefär ett fram (eller bak)stycke. Det borde inte behöva ta så lång tid att det hunnit bli för varmt för en skönt yllekofta innan jag är klar - hoppas jag!

Jag har kommit halvvägs med Rut/Roberta:

Baktill lutar koftan neråt i en snibb, och fram lutar den uppåt istället. Jag har "tråcklat" ihop den med säkerhetsnålar för att kunna prova - jag tror det kommer bli en favvokofta!

Röret var som sagt bra trist.

Så jag gjorde jag blivit rådd förut - jag påbörjade ytterligare ett projekt Det måste vara minst 20 år sedan jag senast stickade med entrådigt garn inser jag.

Jag bestämde mig för ett mönsteralternativ: Roberta, en rätstickad kofta. Mosstickning är bara för trist, och garnet så mörkt att S övertygat mig om att det är ogjort arbete - ingen kommer ändå att se om jag kämpar på med trist mossstickning eller om jag "racar" med enkel rätstickning.

Jag kommer garanterat att göra om mönstret lite. Kragen på alternativ-koftan Rut är mycket snyggare än den på Roberta, så det får bli lite modifiering när jag kommer så långt!

Jag har tidigare skrivit om mina två ovanliga sjukor

1) Jag har bara ett enda projekt igång
2) Jag har ett väldigt litet garnlager

Nu är jag delvis botad! Jag har numera ett flertal stickprojekt på gång samtidigt. (Det löser problemet att jag inte längre plötsligt står helt utan stickning, och därför kastar mig över vilket oövertänkt projekt som helst bara för att ha en stickning.) Jag har också numera ett något större garnlager. Det är visserligen inte större än att det ryms i en gammaldags tvättkorg, och jag kan utan vidare rabbla upp allt jag har, men det har vuxit - alltså delvis botad!

Nu har jag dock insett att jag "lider av" ytterligare en sjuka Jag blir stresad av att jag har "så mycket" roliga garner/projekt som ligger och väntar utan att jag ens hinner börja på dem!

Jag borde inte ha köpt ännu mer - men jag kunde bara inte motstå de underbara färgerna, det tunna garnet och det roliga koft-mönstret från Färgkraft…. Ärmarna ska vara av det blåmelerade garnet och mitt fram och mitt bak ska vara av det "enfärgat" gröna! (Koftan stickas från ärm till ärm, och sys ihop mitt bak)

Det jag egentligen borde ha letat efter har jag insett nu när jag läser bloggrapporterna från helgens Syfestival var ju vackra knappar! Fast då kanske jag hade fått ångset över att jag inte har någon koftstickning på gång …..