När man har flyttat går det åt mycket tid till att komma iordning. Till att lista ut vilken ordning man ska ha på saker och ting 
. Det blir mycket lite tid kvar till stickning!
3 - ja TRE - gånger har jag börjat på min Mrs Beaton nummer två. Alla tre gångerna har jag gjort fel, och eftersom mohairgarnet är så tunt och så luddigt och pärlorna är så små och så pilliga går det i princip inte att repa upp. Det är bara att ta av garnet och kasta bort det felaktiga man stickat. Nu är det ju ändå så att jag tycker att den första i det blåmelerade garnet blev så fin att jag gärna vill ha ett komplett par - någon gång måste jag alltså se till att komma igång med nummer två.
Några få varv på en pågående sjalstickning med lite för komplicerat spetsmönster för att det ska passa som TV-stickning har det också blivit. Frågan är dock om jag egentligen har kommit någon vart - jag har stickat och repat upp i omgångar vartefter jag gjort fel, så sjalen har nog inte vuxit någonting alls tror jag. Det enda jag åstadkommit är att jag har suttit en stund med en stickning - men det är ju verkligen inte fy skam!
Imorgon ska jag ut och åka tåg. Då blir det ett par timmar när jag kan sticka. Men på vad? Ska jag verkligen tro att jag orkar med ett försök till med Mrs Beaton? Ett lite för komplicerat spetsmönster i kombination med min åksjuka och ett svajande X2000 känns inte som något alternativ! Mitt insomnade Cable Down Raglan projekt? Eller ska jag helt enkelt påbörja ytterligare något? Annefödder kanske? Det är ju ändå maj månads mönster i Pulsklubben. Undrar om jag har något passande garn …
