Till Elisabeth
Nu sitter jag äntligen här och försöker skriva igen! Jag har fått lov att inse att det nog inte spelar någon roll hur länge jag väntar, funderar, kämpar och försöker formulera mig i huvudet. Texten kommer inte att bli bättre av det - den är alltför svårskriven helt enkelt.
Kära, goa, varma, underbara och otroligt ombrysiga stickvännen Elisabeth är död! Hon kommer inte längre att finnas med på våra träffar "in person" - Fast med kommer hon att vara, i våra tankar alltså, det kan jag lova! Hon kommer inte att skicka några mer finurliga SMS när man bäst behöver dem - något hon hade en fenomenal förmåga att avgöra. När man bäst behövde stöd alltså.
Får inte ur mig något som känns OK så jag gör som Fröken. Jag slutar med ett typiskt citat från Dig, Elisabeth, Din vanliga avskedshälsning:
"Kärlek!"
