Vantar, muddar och mera vantar
Hade ca 35 gram marinblått visjögarn kvar efter det att jag stickat 2 dragspelsbaskrar i det och mitt specialfärgade Karamell. Mjuk och gosigt garn! Så hittade jag detta mönster hos Heléne. Jag som så ofta använder muddar för att undvika ont i händerna - perfekt!
Egentligen var ju mitt gosiga garn lite för tjockt, och egentligen så förstod jag nog att det inte skulle räcka, men jag chansade ändå! Första "mudden" blev klar på en helg. Den andra - då jag var än mer övertygad om att garnet inte skulle räcka - tog längre tid… Nu har jag dock ett färdigt par, även om jag fick lov att skarva garnet - höger vante avslutas med några varv Sisu. Det blev inte speciellt snyggt, men jag kan ju låta dessa ligga i bilen så vet jag att jag alltid har muddar där!
Den diagonalstickade halsduken är snart omvandlad till tumvantar åt yngste pojktrollet! Han är glad, och jag är överlycklig! Jag stickade klart vante nummer ett under en innebandyträning, men eftersom han då inte kunde prova blev vanten tyvärr lite för kort. Det är fixat nu. Alltså återstår bara vante nummer två innan det är dags för ett par till trollflickan.
Snabbt och enkelt är det ju att sticka vantar - men det blir lite tråkigt just därför… undrar om jag ska leta reda på något kuligare mönster till nästa par? Än så länge säger äldste pojktrollet att han inte behöver några mer vantar. Undrar om han bara är hänsynsfull och inte vill "kräva" att jag stickar även åt honom, eller om han inte vill ha några hemstickade vantar 
