På samma sätt som slutresultatet blir roligare om man stickar med fint garn så blir fotografierna bättre när man får hjälp av någon med en bättre kamera. Dagsljus, och en mer van fotograf än undertecknad hjälper också till.
Jag och min nyfärdiga Lehmus
Den trassliga Wollmeisehärvan håller nu på att bli en mysig lyxsjal till mig. Mönstret heter Demalangeni:
Jag vann över härvan! När jag hade trasslat loss bortåt 30 varv så släppte plötsligt trasslet och det gick att sätta härvan på vindan och nysta vanligt. Härligt! Jag som var så besviken på garnet.
Nu är jag mest "besviken" på hur omöjligt det är att ta kort som visar rätt färger…
En sjal, till mig, ska det bli.
Höstens meditationsprojekt som startades inför semestern på Santorini är nu färdigt. Det blev inga vidare fotografier, men jag tror nog att jag kan få hjälp att ta bättre om någon vecka.
Jag försöker bli färdig med några projekt. Allt för att jag ska känna mig nöjd. Så nu när jag har varit "så duktig" och följt denna min förutsats i flera veckor är den stora frågan om jag ska nysta garn och påbörja en ny sjal ikväll, eller om jag ska sticka vidare på Eva eller något annat ännu inte färdigt projekt.
Årets allra första FO blev ett par randiga superenkla sockor.
Årets andra är ett par väldigt snabbstickade halvvantar (som för en gång skull blev tillräckligt korta över fingrarna, men ändå så långa att de värmer knogarna). Detta lilla projekt både påbörjades och färdigställdes under 2012.
Årets tredje FO ligger i blöt i väntan på blockning, så kanske kan jag blogga snart igen.
Det är mycket på gång samtidigt, både på jobbet och på stickfronten. När jag berättade om mina "stickproblem" för en ny kollega utbrast han spontant "men du behöver ju kanban". Han blev ganska paff när jag sa att WIP var en "stickterm" 
Häromkvällen påbörjade jag ett nytt meditationsprojekt. Det är ett enkelt och meditativt mönster, men jag hade glömt att det är mycket "svårare" att sticka med tjockt garn. Hur som helst kommer det att bli klart och jag kommer att må bra av att ha avslutat något. Fast "som vanligt" när jag tittar tillbaka så har jag ju faktiskt fått en hel del färdigt under året som gick:
Det går illa just nu. Det blir fel form, storlek eller färg på "allt" jag stickar. Igen. Och som så ofta förr så resulterar det i att jag gör tvärt om hur jag vet att jag borde göra. Jag tror jag ska vänta med att repa upp de skojiga knästrumporna tills dottern kommer och kan prova dem. Hon har både större fötter och smalare vader än jag - kanske passar de henne bättre än mg?!?
Jag vet ju att när det går illa behöver jag dels något enkelt och meditativt men dessutom behöver jag få känna att jag gör något färdigt, att jag avslutar och får se ett användbart resultat. Och ändå sitter jag här vid datorn kväll efter kväll och surfar efter nya projekt. Jag får för mig att det vore kul att göra något av det där udda nystanet som ligger och väntar sedan stickeventet i Habo, eller att jag kanske ska unna mig att sticka något av någon av de två udda (olika blåmelerade) härvorna Wollmeise? En Merry kanske? Eller är det slöseri? Det kommer ju att bli garn över? Beslutsångest!
Fördel med allt detta: jag har betalat 2012: medelmsavgift till Sticka!
Stickar, tack vare Viffla, sockar från tån. Det var ju inte helt lätt… Om jag inte sett hennes knästrumpor hade jag aldrig valt Skew-mönstret!
Det är verkligen en utmaning att lita på att mönstret är rätt - än så länge ser den första hälen oerhört märklig ut. Undrar om jag stickar en alldeles på tok för stor socka?
Jaha ja. Det fungerade skrev jag visst senast. Sen spårade visst "livet" ur lite igen. Nu kämpar jag med att skärpa mig och återfå lite balans igen. Tidigare idag läste jag ett blogginlägg som så precis fångade hur jag känt det sista tiden, så jag bara måste länka. Visa-Lisa beskriver det så fantastiskt bra!
Jag har tagit goda vännen M:s råd till mig och påbörjat en ny meditationsstickning. Mina andra, lite klurigare, projekt får vila. Nu behöver jag enkelhet! En scarf är avslutad sedan Habo, sjöskumsmönster i ett härligt blekrosa silkegarn. Men när jag ikväll äntligen har både tid och ork, så har kameran slut på batteri. Det fick bli mobilbilder. Med på första bilden är en söt liten ängel som jag fick i söndags. Baktus är också klar, väl färgglad för min smak, lite stickig tycker jag, ligger den oanvänd i garnkorgen men 2 ofästa trådar och gömmer sig. Men det var roligt att sticka i färgerna! Meditationsprojektet är ett par randiga strumpor i mildare färger, men det är inte mina färger.
Idag har jag varit och beställt läs- och terminalglasögon. Nästan vägg-i-vägg med optikern ligger en garnaffär, så det råkade visst slinka ner ett par nystan i väskan. 2 svarta och ett flerfärgat blev det. Nu när jag ändå beställt nya glasögon borde det väl fungera att sticka i svart hoppas jag. Fast det tilltänkta projektet är nog egentligen inte tillräckligt meditativt så frågan är hur det ska gå. Det var ju det där med balans.
Jag tror bestämt att det allra bästa med stickeventet i Habo i helgen var att jag återfick en massa sticklust. I påsen jag fick när jag kom fanns 2 underbara garner och trots att jag t o m nystade upp lite av det garn jag köpte under helgen så var det inte det garnet som ropade så högt att jag inte kunde låta bli att påbörja ett nytt projekt när jag kom hem.
Mitt allra första möte med något Noro-garn gjorde att jag påbörjade en Baktus. Åh, vad roligt det är! Färgerna gör mig både pigg och glad, och dessutom är jag helt besatt eftersom jag hela tiden vill se vilka nya färgkombinationer det kommer att bli vartefter
Trots nyinköpt garn har jag inte stickat nästan alls på sistone. Alldeles för mycket jobb och strul och annan som dragit energi har gjort att jag tappat bort stickningen nästan helt.
Tack vare ett beslut som togs på valborgsmässoafton så åkte jag i helgen iväg tillsammans med goda stickvänner ner till Habo och risbrogäddornas stickevent. Wow! Vilka härliga människor jag har träffat! Vad lugnt och skönt jag har haft det! Vad mycket fint jag har sett! Och vad mycket vackert garn det finns i världen: Annette var där och sålde bl a "sitt" lovikka-garn, Rakel var där och sålde av sitt underbart vackra handfärgade garn, Anita var där och sålde av lite mera av sin Wollmeise-skatt (3hg till mig), och av Gotlands spinneris härliga gotlandsgarner, Astrid från "Garnshop astrid" var där och sålde så mycket vackert att jag glömde fotografera mer än den enda härvan jag köpte. Astrid sponsrade även eventet så vi alla fick en varsin presentpåse - jag hade tur och fick 2 nystan som passar mig perfekt! (de små bilderna är som vanligt klickbara)
Som om inte allt detta vore nog så fick jag en födelsedagspresent från Linköpingstjejerna. Och de såg också till att alla 47 övriga stickerskor som var på eventet sjöng för mig vid middagen. Tack alla snälla, goa, härliga nya och gamla stickvänner som gjorde detta till min lyxigaste födelsedag på länge!
Ett extra och stort TACK speciellt till Carin och Anna som anordnade allt - nu kan jag nog komma igång och sticka vidare igen!
Get free blog up and running in minutes with Blogsome
Theme designed by Chris M